Hur kommer det sig att varje gång någon frågar hur man mår så säger man med ett leende på läpparna att det bara är bra? Det är nog ett typiskt svenskt beteende tror jag.
Tänk nu om man istället skulle säga...det är skit, ont i huvudet, ont i kroppen, ingen kille, barnen bara bråkar och batterierna i vibratorn är slut...undra då hur folk skulle reagera? Kanske skulle ta och prova någon dag ;)
Jag ringde dessutom min vårdcentral och ville ha en läkartid eftersom jag det senaste året haft ont på lite olika ställen i kroppen och igår var det riktigt hemskt. Sjuksköterskan läser lite i min journal och säger.."Ja jag ser här att du var här för ett år sedan med din axel och att du är överviktig. Har du lite extrakilon? hur gick det med axeln"? Jag förklarar att jag varit hos sjukgymnasten med axeln men att det inte blev bättre och tänker samtidigt "hur har min övervikt med min axel att göra"? Jag frågar efter en tid till en läkare så vi kan komma fram till varför jag har ont och vad fick jag? Jo jag fick en tid till sjukgymnasten...jo precis...du läste rätt...sjukgymnasten...Jag gick dit och han visste inte ens vad jag gjorde där eftersom jag borde vara hos en läkare...Tänk att sjukgymnaster ibland är smartare än en sjuksköterska på vårdcentralen...
Ja ja...vi får väl se om jag kan gå ner några kilon nu så min axel blir bra igen ;)
Ha det gott =)
